(1744-1814 )
Klingspor var redan som barn utsedd
till den militära banan. Vid sju års
ålder inskrevs han vid den
svenska armen och fem år senare 1756
i den franska. I fransk tjänst deltog han
i Sjuårskriget och befordrades till
löjtnant som 13-åring. Redan året
innan bevistade han sin första batalj .
Väl hemkommen till Sverige kom han
snart i kontakt med Gustav III genom sin
tjänstgöring på olika befattningar vid
hovet. Klingspor tjänstgjorde som
generalintendent under Ryska kriget
1788-'90 och höll sig utanför Anjalaför-
bundets uppror mot kungen till skillnad
från sin yngre bror Otto Reinhold Klingspor.
Efter kriget blev han kommenderande
general i Finland. Denna befattning
upprätthöll han med kortare avbrott
ända till 1808. Klingspor innehade inte
bara militära poster utan användes för
diplomatiska uppdrag i Ryssland 1792
och 1797. Han var också president i
Krigskollegiet 1792 och samma år med-
lem av konseljen och 1800 av den tillförordnade regeringen.
Klingspor blev vid krigsutbrottet 1808
överbefälhavare i Finland. Han har av
eftervärlden kritiserats för den omedelbara
reträtten till Uleåborg utan att på
allvar försöka fördröja ryssarna. Dessutom
har han tillsammans med Carl
Johan Adlercreutz fått bära skuld för
svensk passivitet och oförmåga att följa
upp de framgångar som man•vann vid
bland annat Siikajoki, Revolax, Lappo
och Alavo.
För segrarna vid Siikajoki och Revolax
i april 1808 fick han fältmarskalkstaven.
I september 1808 entledigades han från
sin post som befälhavare i Finland. Trots
detta återfick han överbefälskapet för
Norra armen i Norrland i januari 1809,
men kom att stanna i Stockholm och
istället delta i revolutionen i mars 1809.
Klingspor utsågs till överståthållare,
landshövding i Stockholm, i samband
med revolutionen men fick avgå i juni
1810 efter mordet på von Fersen då han
förhållit sig. alltför passiv mot den härjande pöbeln.
I november samma år fick han avsked .från sina militära tjänster,
men kvarstod som fältmarskalk. Klingspor
dog i maj 1814.
Martin Hårdstedt